Ytterligare en artikel som föll bort var en provkörning i samband med lanseringen av transportbilen Ford Transit Courier 2014. Det var snart fyra år sedan och modellen kommer ut i ny skepnad under 2018. Artikeln förblev opublicerad men kommer istället digitalt här och nu.

Sista steget avfyrat

Nya Ford Transit Courier är det sista steget i Fords
förnyelse av hela sin Transit-serie. En tuff marknad väntar. Svensk
Åkeritidning har provkört den lilla skåpbilen som ska ge konkurrenterna i
klassen en match.

Text och foto: Bosse Norvinge

Har man väl bestämt sig för en ny Ford Transit Courier
lär det bli relativt lätt även för starkt ambivalenta att gå vidare. Modellen
öser inte omkring sig en massa olika varianter utan erbjuds mer eller mindre
bara i ett utförande. Som skåpbil i en längd, en takhöjd och med en växellåda.
Det som skiljer bilarna åt är motorerna som är tre till antalet och
utrustningsnivåerna i två steg. Och så färgerna förstås.

Ford Couriers närmaste syskon i Fords nya
transportbilsprogram är Transit Connect som erbjuder knappt 100 kilo högre
nyttolast och 0,6 kubik mer i lastvolym. Mindre än Courieren är idag Fiesta Van
men den kommer att fasas ut för att ersättas av den större och betydligt rymligare
Courier, vilken använder den globala B-car arkitekturen och bottenplattan som
delas med bland annat Ford Fiesta och B-Max.

Bland konkurrenterna är Ford Courier närmast att jämföra
med Fiat Fiorino/Peugeot Bipper/Citroën Nemo eller de mindre varianterna av
Renault Kangoo/Mercedes Citan.

Lastutrymmet lovar 2,3 kubik och 1,62 i lastlängd. Enligt
Ford 10 procent bättre lastutrymme än konkurrenterna, men riktigt vilka som åsyftas
och hur man räknat är oklart. Fiorino/Bipper/Nemo duger för 2,4 kubik.

Lastöglorna, sex till antalet sitter rätt, alltså tätt
intill skåpsidorna vilket ger möjlighet att kunna surra bredare gods.
Bakdörrarna öppnar visserligen bara 158 grader men skjutdörrarna har gjorts
bredare.

Maxlasten ligger på 645 till 660 kilo beroende på
motoralternativ. Den stora dieseln lastar bäst men tittar man på dragvikten får
dieselbilarna bara dra 500 kilo, bromsat som obromsat. Ska man dra tyngre
släpkärror måste man välja EcoBoost 1,0 som får dra 910 kilo bromsat och 635
kilo obromsat.

Inne i förarutrymmet känns den rymlig, fullt jämförbar
med både större syskon och konkurrenter. Men som alltid i denna typ av fordon
med bakvägg finns det vissa begränsningar.

I kupén med de annars rätt begränsade antal fack och
stuvningsutrymme finns i alla fall en smart lösning i form av MyFord Dock, ett
universalfäste för de flesta smarttelefoner som dyker upp bakom luckan på
instrumentbrädan, från ett litet utrymme där även eluttag och USB-uttag
återfinns. Däremot finns den inte tillsammans med det Inbyggt
navigationssystemet. Då får man istället en 5-tums skärm som även fungerar som
skärm till backkameran, något som annars finns i innerbackspegeln under
förutsättning att backkameran har valts till vill säga.

Ute på vägen är den som en personbil att köra. Tyst och
stabilt. Den reagerar precist på kommando med ett litet undantag – Gaspådraget
som inte riktigt känns steglöst. Den uppför sig nästan som en eltruck för att
göra någon liknelse. Dieseln är betydligt bättre även om en viss antydan till
detta finns även där.

Motoralternativen i Courier är tre till antalet – en bensinmotor
och två dieselmotorer. Bensinaren, en 1,0 EcoBoost provade vi i samband med
Ford Transit Connect för inte så länge sedan men den motorn skulle inte komma
till Sverige i Connecten. Däremot så kommer den i Courier.

En pigg liten sak i förhållande till sin storlek. En
liters cylindervolym fördelat på tre cylindrar. Effekten är 100 hästkrafter men
vridmomentet är kanske inte mycket att hurra för. 170 Nm ger inte mycket till
segdragning. För bättre råstyrka är det dieselmotorerna som gäller. Två alternativ
kommer, den nya 1,5 TDCi på 75 hästkrafter som under sommaren ersätter
motsvarande 1,6 med samma effekt och så den i Ford-programmet befintliga 1,6
TDCi med 95 hästkrafter som med tiden lär fasas ut och helt ersättas av 1,5
TDCi. 190 respektive 215 Nm är vridmomentet för dieselmotorerna.

Under provkörningen fanns bara bensinaren och 1,6-liters
dieseln att tillgå. Båda passar bra i Courieren även om jag personligen skulle
önska lite mer pulver under huven även om nämnda konkurrenter inte heller kan
erbjuda så mycket mer. I vissa fall bara 75 hästar. Men i valet mellan
Courierens 75- eller 95-hästare är nog i alla fall mitt beslut klart även om
jag inte provat den nya 1,5 TDCi. För 5 000 kronor extra får man 20 hästar mer
utan att för den delen öka på bränsleförbrukningen. 0,47 l/mil i stadskörning utlovar
tillverkaren för de båda motorerna. 1,5 TDCi visar en centiliter bättre i
tuffare stadstrafik men 1,6 TDCi ger den decilitern till fördel i blandad
körning. Kan i sammanhanget också nämna att bensinmotorn vill ha 0,52 i blandad
körning.

Det finns till motorerna bara en växellåda och det är den
femväxlade manuella – en lättväxlad Durashift växellåda med distinkta läge.
Växlingsautomatik eller helautomat finns alltså inte som alternativ men både det
och andra motoralternativ kan modellen i teorin förses med i framtiden, men det
beror på marknaden säger Ford. Något el-alternativ finns heller inte. Den gamla
Connecten hade alternativet då med drivlina från Azure Dynamics. Ford anser att
man vill ha allt ”in house” så några alternativa energikällor finns inte i
sikte efter vad vi kan se.

Den mest utrustade av de två utrustningsnivåerna lär nog
sälja bäst. Trend som den då heter ligger ungefär 12 000 kronor över basmodellen
Ambiente, vilken till exempel saknar CD/radio med Ford SYNC, dimljus och AC. Jo
ni läste rätt, det finns faktiskt fordon med bara enkelt fläktsystem med varm och
kallt hur otroligt det än kan låta. De billigare Ambiente tilltalar nog de stora
budfirmorna eller byggbolag som beställer stora mängder bilar på ett bräde, där
det finns stora pengar att spara. Man kan ju ändå hoppas och tro att de flesta
lär välja till AC, men som bekant så är detta fordonssegment mycket
konkurrensutsatt och inom hantverkssektorn ses inte fordonet som ett av de
viktigare verktygen. Men ändå förunderligt att budbilsförare och hantverkare
som segmentet riktar sig till inte värdesätts högre och att fordon utan AC och
krockkudde på passagerarsidan ändå ses som ett alternativ. Det sistnämnda med
tanke på att det faktiskt inte hör till ovanligheten att hantverkare skickas
som i par till uppdragen. Man kan ju ändå glädjas åt att de flesta tillverkare
äntligen har kommit till sans och har antisladdsystem som standard.