Snart fem år har gått sedan jag besökte Rackstad Bil & delar för Svensk Åkeritidnings räkning. Den föll helt enkelt ur systemet och dåvarande chefredaktören åkte dit själv några år senare.
Nu dammar hag av dokumentet och publicerar det här istället.

Med återvinning och produktivitet i fokus

Hur ser det egentligen ut på en modern
lastbilsdemontering idag?
För att söka svar på detta gav sig Svensk Åkeritidning
till Värmland och Rackstad Bil & Delar utanför Arvika.

Text och foto: Bosse Norvinge

Den förutfattade uppfattningen av en bilskrot, som det
benämns i folkmun, är nog fullt med lämnade bilvrak framför rostiga staket med
dystert hängande taggtråd på toppen. Innanför en ilsken hund och en minst lika
ilsken bilskrotare som kliver omkring bland rostiga bildelar utspridda kring en
blandad flora provisoriskt uppförda skjul och uttjänta byggbaracker. Men så ser
det i allmänhet inte ut idag och i synnerhet inte ut hos Rackstad Bil & Delar.
Visst, höga staket och en respektingivande hund i sin hundgård samt några mindre
perfekta fordon som väntar utanför på att få komma in på området, men här slutar
också eventuella likheter med den klichén.

Rackstad Bil & Delar driver en modern
affärsverksamhet och entrén påminner faktiskt mer om en entré till ett storföretag
eller en hotellfoajé. Receptionsområdet är stor och luftig och runt om i angränsande
rum hörs telefonsamtal där bildelar och fordon byter ägare och nya affärskontakter
knyts.

Rackstad Bil & Delar drivs idag av Lars Sundin och
honom hittade vi på utsidan där han höll på med att förbereda ett ärende i företagets
minibuss, men rätt snart hamnade vi uppe på Lars kontor på andra våningen i
huvudbyggnaden.

Företaget har en årlig omsättning på närmare 50 miljoner
kronor och syselsätter idag ett 30-tal anställda. I verksamheten ingår att
demontera lastbilar och personbilar, men en del som expanderat är
maskindemonteringen där entreprenad- och skogsmaskiner skrotas ner och delar
säljs vidare. Totalt plockades runt 230 fordon ner ifjol varav 120 var lastbilar.
Över 110 hektar tar verksamheten i anspråk och en utvidgning av området pågår
just nu för fullt.

Det är som synes en omfattande verksamhet som bedrivs men
det hela startade i en ladugård i slutet av 60-talet av Lars far, Lennart
Johansson, även känd som Torparn. På
familjens gård började Lennart skrota bilar, en verksamhet som genom åren har
det utvecklats till en av Skandinaviens största fordonsdemonteringar och en hel
del sidoverksamheter.

Under en period från mitten av 80-talet tillverkades även
Rackstad dumperflak och lastväxlare men den verksamheten lades ner efter 90-talet
och generationsväxlingen. Nu mer koncentrerar sig Lennart på jordbruket och den
omfattande fastighetsverksamheten.

Idag är det en ny generation som styr Rackstad Bil &
Delar. 2000 tog Lars över verksamheten efter avslutad gymnasieutbildning.
– Vi hade nog inte funnits kvar idag om vi kört kvar i de
gamla spåren. Det var ett stort investeringsbehov, berättar Lars och
fortsätter:
– Vi jobbar också nära Rogers Bil i Eksjö och Ådalens
Bildemontering och ser dem inte som konkurrenter utan som kollegor där vi kan
dra nytta av varandra.

2007 övertogs personbilsdemonteringen som tidigare drevs
av en av de anställda men den delen håller på att fasas ut och kommer så
småningom att läggas ner.
– Vi vill utveckla den tunga sidan och behöver mer plats då
speciellt maskinerna ökar, berättar Lars.
– Det är de tunga fordonen som ger pengarna men vi ska
fortsätta att ta
emot personbilar för metallens skull.

De begagnade lastbils- och maskindelarna säljs huvudsakligen
till märkesverkstäder och större åkerier över hela Europa. 50 procent av
verksamheten består av export till märkesverkstäder utanför Sverige och vilket
land som närmast syftas står snart klart.
– Vi har en stark anknytning till Norge då det är bara
fyra mil bort och vi köper in mycket från andra sidan gränsen med det har
blivit tuffare. Registreringsbevisen är ett problem och man får inte ut
original om de är bortslarvade och måste ombesiktiga, berättar Lars lite
uppgivet.

– Jag har engagerat mig väldigt mycket för att försöka få
verkstäder och åkerier att få upp ögonen för begagnade delar. Det inte är
gammal skit längre utan i regel delar som är 10 år eller nyare. Idag håller vi
sälla på med självdöda bilar utan det blir mest försäkringsskador, berättar
Lars som har lagt mycket fokus på att vara behjälpliga gentemot
försäkringsbolagen och har en bra dialog med dem.
– Försäkringsbolagen har blivit hårdare och nöjer sig inte
bara med att få bort vraken från vägen. De för statistik hur mycket vi köper in
och hur mycket delar vi kan leverera tillbaka, säger Lars och förklarar att
bolagen vill att delarna kommer ut på marknaden och inte bara exporteras.
– IF är i framkant och gör avstämningar om verkstäderna
söker delar hos oss, att vi levererar och håller hög kvalitet.

Vi tar oss snabbt men effektivt igenom verkstadsytorna
där demonteringarna utförs och Lars förklarar processen under tiden.
– Det första som görs är att registrera varje fordon och
ge den ett internt registreringsnummer. Sedan tömmer vi bilen på alla
miljöfarliga vätskor och batterier, berättar Lars.
– Visionen finns att korta processen och demontera direkt
efter sanneringen, och inte lagerhålla hela fordon. Vi jobbar ditåt men bilarna
blir ofta stående på mellanlagring ett tag. Ibland kommer bilar som måste stå
och vänta på att olycksfallsutredningarna ska bli klara, erkänner han.
Det ska också nämnas att Rackstad Bil & Delar är
kvalitets- och miljöcertifierade.
– Det är frivilligt, men vi vill ha koll på situationen
och ge kunderna ett kvitto på att vi sköter oss.

Efter rundturen genom lokalerna tar vi oss ut på området
vars mark till stor del utgörs av bergkrossmaterial som kommer från det
bortsprängda berget som stod i vägen för expansionen.
Vi beger oss över planen till en rätt nybyggd lagerlokal
i rödlackerad plåt med vita knutar. Innanför portarna möts jag av hyllrader med
motorer och växellådor, alla uppmärkta med små vita lappar försedda med
streckkoder.
– Varje del får en streckkod med uppgifter om vilket
fordon den kommer ifrån, något som är noga idag med all elektronik, förklara
Lars.

Det är förhållandevis rent och snyggt överallt. Utanför
på uppställningsplatsen står lastbilarna långt ifrån packade huller om buller
och hytterna står inte på hög, utan allt är uppradat i prydliga rader. För
närvarande är här gott om utrymme men mycket på grund av att det gjordes en kraftansträngning
för att röja upp inför arbetet med att utöka uppställningsytorna.

Det går inte att undgå ett mått av olust i atmosfären på
området när man promenerar omkring bland vraken. Flera uppställda fordon visar
tecken på stora tragedier där människoliv gått förlorade. Även en
förhållandevis enkel vältning leder även den till en massa krångel och
tråkigheter även om händelsen inte lett till personskador eller att något liv
gått till spillo.

De gamla rariteterna från svunna tider lyser med sin
frånvaro. Någon enstaka brandbilshytt och en Tatra-dumper från Norge är de enda
historiska tecknen.
– Vi har städat bort det gamla. Visst, det svider i
hjärtat att skära ner veteranerna, men det ger inga pengar och vi bedriver
ingen välgörenhetsverksamhet utan måste tänka produktivt, säger Lars samtidigt
som vi tar oss ur området till framsidan. Här skulle man kunna tro att det
brukar vara fullt med övergivna fordon, men så är inte fallet även om dumpade
bilar visst förekommer.
– Det värsta är när folk bara ställer av bilar utan
papper. Det är ett jätteproblem och tråkigt att stå med parkeringsplats för
många. Sedan skrotningspremien försvann har det blivit mycket värre, säger han:
– Ibland kommer folk med en kartong registreringsskyltar
och typplåtar men jag är inte pigg på att hjälpa folk att avregistrera bilar.
Jag vill gärna veta var bilarna har tagit vägen också.

Ett tiotal lastbilar står uppradade längre bort men dessa
är i bruksskick och saluvagnar som väntar på spekulanter.
Det är en lösning som också erbjuds försäkringsbolagen, att
reparera inte allt för havererade fordon.
– Vi säljer omkring 20-25 hela lastbilar per år, berättar
Lars när vi kikar bort på området mellan två villatomter som hyrs ut till två
anställda.
– Det är perfekt då de kan hålla ett öga på området,
tycker Lars och tackar för vårt besök innan han sticker iväg med firmabussen på
sitt ärende.